save me from this darkness!!

Jag vill gå tillbaka till svälten!
Jag orkar inte med all ångest som uppstår vid matsituationer.
Jag orkar inte bry mig om min yrsel eller om min uttorkning.
Just nu vill jag bara bli så sjuk att jag hamnar på sjukhus.
Jag vill bli riktigt sjuk och underviktg innan jag vill försöka att bli frisk.
Jag är inte sjuk nog.
Just nu känner jag mig som en stor jävla fet val.
 
Ful, äcklig, tjock, värdelös, misslyckad, ensam osv.
Jag är ett missfoster som är så tjock att jag inte ens är underviktig! För i helvete, äckliga människa...

tankar och känslor

Ett misstag som förändrade allt, hela min värld.
Ena halvan av mig sjultade förstå, slutade bry sig.
Jag vet inte om jag orkar fortsätta kämpa, fortsätta tro.
Jag vet inte längre vart jag står, vart jag har mig själv.
Som att jag snubblade på marken och bara dog.
Varför gråter livet när döden alltid ler mot mig?
 
Jag vet helt ärligt inte vilken sida jag ska välja, den friska eller den sjuka.
Den friska är så förstörd att den inte orkar ta sig upp ur helvetet, den sjuka har sånt stort övertag att den friska knappt får andas, röra sig eller ens försöka.
Kännslan av att känna sig som ett fetto, känns som att jag väger 300 kilo. Jag ser bara fett, fett fett fett och mera fett.
Jag förstår inte hur alla kan vara så oroliga. Jag är ju inte ens smal!!?
Även fast dom bryr sig så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Alla har försvunnit. Vart tog mina vänner vägen?
Lämnade dom mig för att jag är så fet? Skämms dom över mig?
Jag är så förvirrade, förkrossad och så ledsen. Hur ska jag någonsin få mitt liv tillbaka?
Jag vet att drakar behöver motvind för att lyfta. Men fan heller att jag behöver så här mycker uppförsbackar.
 
Jag orkar inte, jag vill inte och jag bryr mig inte. Låt mig få dö!!

ögonen visar var du är och var du har varit

En riktigt jävla helvetes fucking dag.
Idag orkar jag inte. Orkar inte bry mig, orkar inte äta, orkar inte leva.
Jag vill gråta, skrika, träna och sakta sjunka genom jorden.
 
Imorgon är det åter igen dags för matstöd på psykiatrin. Måndag = vägning. Jag är rädd, rädd över att äta maten och rädd över att visa hur jävla dåligt jag mår.
Och andra sidan så vill jag berätta hur mina tankar går, hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket jag vill skita i allt just nu.
Jag vet att det blir bättre, men stegen är för stora just nu att jag är rädd att inte ska orka klättra hela vägen upp.
 
 
 
 
 
 

Comeback!

Ett litet inlägg såhär flera år efter senaste inlägget. Men ack så mycket jag behöver skriva av mig..               
Min ätstörning har gått helt åt skogen dom senaste två månaderna. Så illa att jag var nära på att bli inlagd på sjukhuset. Klarade mig dock undan. Näringsdryck ska jag dricka 3-4 gånger om dagen....
har även börjat på matstöd, sittet och äter med min behandlare mån och torsdagar. Så fruktansvärt Jobbigt. Äter för lite (enligt henne) så 1-2 näringsdryck blir det efteråt. 
Jag har gått ner 13 kilo och vill fortfarande gå ner minst 5 kilo. Men jag vet att jag inte blir lyckligare av det, snarare tvärt om.
Lägger ut en bild då jag känner att jag måste få berätta hur jävla tjock jag är... 
 
 
 
 

 

fyfan

Hetsätning har numera blivit min vardag känns det som.
Det är fanemi det värsta som finns, att tappa kontrollen.
Tryckte i mig frukost för en gångs skull, så att jag INTE ska hetsäta ikväll. Får se hur det går.

Någon kan gärna få skjuta skallen av mig. Så fruktansvärt jobbiga tankar idag..

dålig dag..

Tränar som ett fån, åter som en myra. Ändå går jag inte ner i vikt!!??
Fint med en ångestattack på jobbet också.
Det går bra nu..

Ska iväg till mormor och äta påskmat, får se hur det går. HATAR MAT!!!

Jag vill ju bara bli smal och fin. Kommer jag väl aldrig bli. Får drömma mig bort ett tag ist. Fan!


livet är bara en period man ska överleva?

Hela förra veckan bestod av hetsätning vilket såklart resulterade i viktuppgång.
Skit också.
Nu har jag dock köpt ett löpband och äter bara en gång om dagen.
Världelös som fan.
Ena stunden vet jag att jag har en ätstörning, andra stunden förtränger jag det och tror att jag kan äta "normalt" utan något som helst problem. Vilket jag såklart inte kan.
Får ta mig några bantningspiller innan det är dags för mat.

Faaaaan vad gött att skriva av sig. Det var ett tag sen...

såäre

Såja, nu börjar vågen peka ner igen. Happyface.

Det värsta är att min kompis som jag bor med inte vet om min ätstörning, eller hon vet inte hur illa det är. Därför lotsas jag att jag har lagat mat, öppnat matförpackningar. Smaaaart.


.

Panik över att jag inte har någon våg i min lägenhet.
Paniken övergick i kräkande då jag inte kunde väga mig efter frukosten.
Får helt enkelt åka och köpa mig en våg..

Hatar min ätstörning, och hatar att jag har ätit normalt i ungefär en månad.
Nu ska jag skärpa mig, gå ner i vikt!!


vågen är min bästa vän.


wihoo

Gått ner ytterligare två kilo denna vecka, det går bra nu!!!

har varit död ett tag, därav dålig bloggning

Jag är inte alls i toppform. Sover sover och sover.
Energin är totalt borta.
Känner mig som en gammal kärring. Fiint.
Ingen livslust alls, isolering är rätt nice, eller inte.
Visst jag väljer hur jag vill leva och det är bara jag själv som kan ändra på mitt beteende.
Men det är fan inte lätt när man ständigt tänker på äckelmat, träning och hur morgondagen skall planeras.
Dock är det ingen ide att planera, blir ändå inte som man tänkt sig.

Snön kan även försvinna, hatar snö, hatar is och hatar slask. Ge mig bar mark och sol, sen kanske jag kan försöka börja om på nytt.

Blir arg på alla som skriver att deras nyårslöfte är att vara nyttiga och träna mer.
Själv vill jag bli frisk och kunna unna mig sånt som jag vanligtvis tycker är kul.
Kunna äta utan att få ångest, kunna träna "normalt" och att min jävla demon ska försvinna.
Det här är inget liv.
Jag vill vara glad och lycklig. Kunna gå ut på krogen utan att tänka på hur mycket kalorier det är i en cider.
Har inte druckit på 4 mpnader, rätt att alkoholen ska göra mig smällfet.
Men com on, inte fan blir man fet av att dricka någon gång i bland.

Jag är totalt hopplös.

älskar ångest

En helvetes dag men en förjävlig ångest..
Ångest promenader och ångestcigg har varit min räddning idag.
Nu vill jag inte mer, allvar.

tankar

Skit att mamma har varit ledig denna vecka, alltså 5 dagar med en mamma som har koll på vad man stoppar i sig.
Blir att vara en duktig flicka som visar att man kan äta trots sin ätstörning. Märks mer på blodsockernivån när det sjunker om man ätit ett par dagar, då tar man sig något att äta och vipps så har man gått upp i vikt.
Nya bantningspiller betsällda eftersom min skötare tog mina förra, thaaanks. Vet att det bara är för mitt bästa. Men denna gång ska jag äta dom i smyg. Funderar på laxeringsmedel, men.. jag vet att man skadar tarmarna något oerhört om man överdoserar. Vilket jag vet att alla ätstörda gör förr eller senare.

Åh alltså vilka tankar, kan jag inte bara ge mig och skita i att min mage är ett jävla berg!?
Ibland hatar jag att man alltid ska krångla till livet. Men thats my life. Antar att jag får nöja mig med att jag lever. Eller?

dags att möta "ana" på alvar kanske?

Värsta dagen på jobbet igår, fick ett jävla ångestanfall. Höll på att svimma, höll på att spy och höll på att bryta ihop totalt.
Idag var jag hos E, fick lite små skäll, annars var hon stolt över att jag kunnat hålla vikten över jul. Med mycket ansträngning så har jag lyckats äta 2-3 mål om dagen.
Dessvärre har det gått nerför nu dom senaste två dagarna. Min mage gör så injävlarns ont och kroppen gillar inte att jag börjat hoppa över två mål om dagen. Imorgon jobbar jag 7-20. Men lycka till dååra. Kommer dö.
Jag vill inte jobba, eller jo det vill jag, men inte fan orkar jag. Piss och blä.

Vanligtvis brukar man gå upp några hekton om dagen, men jag har lyckats gå ner under dagen. Woho lyckligtjej.se


RSS 2.0