ögonen visar var du är och var du har varit
En riktigt jävla helvetes fucking dag.
Idag orkar jag inte. Orkar inte bry mig, orkar inte äta, orkar inte leva.
Jag vill gråta, skrika, träna och sakta sjunka genom jorden.
Imorgon är det åter igen dags för matstöd på psykiatrin. Måndag = vägning. Jag är rädd, rädd över att äta maten och rädd över att visa hur jävla dåligt jag mår.
Och andra sidan så vill jag berätta hur mina tankar går, hur mycket jag hatar mig själv och hur mycket jag vill skita i allt just nu.
Jag vet att det blir bättre, men stegen är för stora just nu att jag är rädd att inte ska orka klättra hela vägen upp.
Comeback!
Ett litet inlägg såhär flera år efter senaste inlägget. Men ack så mycket jag behöver skriva av mig..
Min ätstörning har gått helt åt skogen dom senaste två månaderna. Så illa att jag var nära på att bli inlagd på sjukhuset. Klarade mig dock undan. Näringsdryck ska jag dricka 3-4 gånger om dagen....
har även börjat på matstöd, sittet och äter med min behandlare mån och torsdagar. Så fruktansvärt Jobbigt. Äter för lite (enligt henne) så 1-2 näringsdryck blir det efteråt.
Jag har gått ner 13 kilo och vill fortfarande gå ner minst 5 kilo. Men jag vet att jag inte blir lyckligare av det, snarare tvärt om.
Lägger ut en bild då jag känner att jag måste få berätta hur jävla tjock jag är...
