illamående
Snart bjuder Elins mamma på mat. Måste äta. Måste. Kommer spy ikväll av all alkohol jag kommer dricka.
Men det är en skön kännsla så det gör inget.
jag rent utsagt hatar dig
Varje gång du öppnar din käft är ett knivhugg i mitt hjärta.
Jag kan svära på att det är ditt fel att jag har hamnat i en depression, ditt fel att jag aldrig återhämtar mig.
Dett fel att jag inte orkar leva. Ja, allt är ditt fel?
När fan ska du fatta?
Dina jävla påhopp hela tiden, jag blir gråtfärdig varje gång. Min kraft tar slut. Du suger ur den.
Jag vet att man inte ska säga såhär, men jag önskar att ni aldrig funnit varandra.
Sitter och tröstäter popcorn. Varför äter jag just popcorn? Kunde jag inte tagit en banan?
Ångesten börjar smyga sig fram. Men jag skall fan trycka i mig skålen utan att två fingrar skall hoppa ner i halsen efteråt. Jag ska klara det!
tårar
Det är inte ofta jag somnar med tårar som rinner längst kinderna.
Dagen idag har iaf varit helt okej. Har kunnat båhållt det jag ätit. Med mycket ansträngning.
Mår så jävla illa och får dåligt samvete efter. Men så är det..
Har precis kommit hem från träningen. Löpning, snabbhet och sedan innebandy. Skönt som fan.
panik
Varför blir jag mer motiverad?
Varför vill jag förstöra min kropp?
Varför, verför, VARFÖR?
Min hjärna är sjuk, helt jävla störd.
Jag vägde mig idag, fick ångest. Sprang som fan. Har ätit tre mål mat idag. Små mål. Det räcker för att gå upp. Jag ska ner. På två veckor skall jag iaf ha gått ner 5 kilo. Jag måste sätta fart.
Imorgon blir det hårdbantning.
Jag vill sova, kan inte sova. Måste sova. Fanshelvetes skit. Varför gör jag så här mot mig själv?
Jag är inte den jag ska vara, jag har blivit någon annan. En främmling. För mig själv.
mina tankar
Men jag vet att för varje minut, varje dag jag kämpar, så kommer jag ett steg längre på min resa.
Jag vet inte varför jag tänker så här, det är bara en massa världelös energi som sugs ur mig. Sånt jag hade kunnat göra så mycket annat för. Något roligare.
Jag önskar att jag hade en förmåga att tända en hälsans läkande låga, då kunde allt det onda helt förvinna.
.
Musik i högsta volum och joggingskorna på, det var skönt.
Gick till fridhem och sedan sprang jag tbx.
Nu ska jag sätta på spotify och sedan fixa naglarna lite. Lite mys med mig själv, har hört att det skall lugna själen.
Måste även ringa psykiatrin, vill inte vill inte vill inte. Men sånt måste göras det med.
Tjollehopp.
så många frågor, så få svar
Nu har jag ätit. Varför äter jag? Hatar ångesten.
Har haft praktik idag, där gick det rätt så bra.
Skall gå ut och ta en cigg sedan ta mig en springtur.
Kort uppdate.
utvecklar bulimi.... fuck life.
Jag gjorde det igen. Varför kan man inte låta bli?
Antingen svälta sig själv eller äta mycket och sedan kräks upp det.
Denna gång gick det inge vidare. Ångesten blir värre. Jag skall snart på träning. Ångesten kommer gå över. Men bara om jag tar i allt vad jag kan. Jag skall bli så slut att jag inte orkar gå efter.
Först löpning i 30 min sedan innebandy i 1 timme. Great.
Jag ställde mig på vågen igår. Vill inte, vill inte. Måste gå ner. Innan jag tar studenten skall jag väga 59. Nu väger jag 63. Jag får panik av all ångest som svamlar sig upp i hjärnhelvetet. Jag vill helst inte leva.
Men jag skall inte bli en förlorarde, jag skall kämpa och övervinna.
Det jobbigaste är att hjärnan säger två helt olika saker. Gör det, gör det INTE.
Vilken skall man lyssna på när den ena skriker högt och den andra viskar. Jo den som skriker högt såklart.
