utvecklar bulimi.... fuck life.
Jag gjorde det igen. Varför kan man inte låta bli?
Antingen svälta sig själv eller äta mycket och sedan kräks upp det.
Denna gång gick det inge vidare. Ångesten blir värre. Jag skall snart på träning. Ångesten kommer gå över. Men bara om jag tar i allt vad jag kan. Jag skall bli så slut att jag inte orkar gå efter.
Först löpning i 30 min sedan innebandy i 1 timme. Great.
Jag ställde mig på vågen igår. Vill inte, vill inte. Måste gå ner. Innan jag tar studenten skall jag väga 59. Nu väger jag 63. Jag får panik av all ångest som svamlar sig upp i hjärnhelvetet. Jag vill helst inte leva.
Men jag skall inte bli en förlorarde, jag skall kämpa och övervinna.
Det jobbigaste är att hjärnan säger två helt olika saker. Gör det, gör det INTE.
Vilken skall man lyssna på när den ena skriker högt och den andra viskar. Jo den som skriker högt såklart.
