hoppas jag vågar prata ut
Ikväll hade jag sån fruktansvärd ångest. Tog min puls och det var så hög att man nästan blev lite rädd..
Imorgon ska jag iaf till min psykolog som har haft semester i tre veckor. Ska bli jävligt skönt att få prata av sig.
Ingen förstår min smärta.
Varje gång slår hjärtat så hårt att det nästan hoppar ur.
Jag är trött på det här, trött på att behöva leva på detta sätt.
Ännu tröttare är jag på att jag alltid glömmer ta mina tabletter, mitt minne har blivit så dåligt.
Men det beror på alla dessa sjukdomar och tankar. Min tid går åt att tänka på annat än min medicin..
Kommentarer
Trackback
