skriver av mig
Som deprimerad får man ofta höra: "ryck upp dig, det blir nog bättre. Upp och hoppa". Men som deprimerad orkar man inte. Hade jag orkar så hade jag varit i ett annat stadie än vad jag är just nu.
Efter några veckor är man slutkörd, efter tre år är man så trött på livet att man inte orkar ta sig upp ur sängen.
Det här tar på krafterna något fruktansvärt.
Låt mig få klaga, låt mig få vara förbannad och låt mig få vara utmattad en tid. Det enda som jag behöver är kramar och närhet. Inget snack om hur jag mår. Vill helst inte prata om det.
Låt mig få tycka att jag är världelös, jag tycker det pga anledningar.
Tryck inte ner mig och säg inte emot då jag hatar mig själv. Det blir inte bätte, utan sämre.
Låt mig få vara ifred, låt mig få samla krafter. Det får ta den tid det tar. Bara jag lyckas ta mig upp för dessa tunga trappsteg någon gång. Och inte falla tillbaka som jag gjort gång på gång. Jag kommer att lyckas, men när är det ingen som vet.
Lyckas jag inte ta mig upp så lyckas jag komma till en helt annan värld, den jag drömt om länge. Paradiset.
Efter några veckor är man slutkörd, efter tre år är man så trött på livet att man inte orkar ta sig upp ur sängen.
Det här tar på krafterna något fruktansvärt.
Låt mig få klaga, låt mig få vara förbannad och låt mig få vara utmattad en tid. Det enda som jag behöver är kramar och närhet. Inget snack om hur jag mår. Vill helst inte prata om det.
Låt mig få tycka att jag är världelös, jag tycker det pga anledningar.
Tryck inte ner mig och säg inte emot då jag hatar mig själv. Det blir inte bätte, utan sämre.
Låt mig få vara ifred, låt mig få samla krafter. Det får ta den tid det tar. Bara jag lyckas ta mig upp för dessa tunga trappsteg någon gång. Och inte falla tillbaka som jag gjort gång på gång. Jag kommer att lyckas, men när är det ingen som vet.
Lyckas jag inte ta mig upp så lyckas jag komma till en helt annan värld, den jag drömt om länge. Paradiset.
Kommentarer
Trackback
