en värld utan färger

Det värsta i mitt liv just nu (när jag mår så här jävla piss) är att inte ha NÅGON att prata med. Ingen att gråta vid då jag bara kan gråta utan anledning. Jag hatar det här. Jag hatar att må så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Jag behöver någon som jag kan ringa till när som.
Och nej, jag kan inte prata om såna här personliga saker med min mamma eller pappa. Har aldrig kunnat. Även fast jag älskar dom mer än något annat.

Jag orkar inte må dåligt. Jag pallar verkligen inte. Jag har kämpat tillräckligt. Ska det behöva vara så här?

Det värsta av allt är faktikst att jag inte längre har dig vid min sida. Det gör så ont. Jag behöver dig!