långt inlägg
Ah men tjenna att jag trodde att jag kunde följa instruktionen på bantningspillren, att bara ta 1 tre gånger om dagen. Det slutar med att jag tar 2 tabletter tre gånger om dagen. Om inte mer.
Märks att min kropp inte gillar det då jag höll på att svimma ett antal gånger på träningen ikväll.
Men ska man gå ner i vikt så ska man. Inget som hindrar mig.
Ner går jag iaf, sakta men säkert.
Fick även reda på att mina världen i kroppen inte är helt stabila. Inte på en farligt låg nivå, men under normalvärldet.
Sen fick jag även reda på att jag ligger mer åt anorexi hållet än bulimi. Dock är jag inte så smal att jag kan räknas som anorektiker. Därför har jag nu fått diagnosen UNS.
Mitt viktmål sjunker för varje gång jag ser att vågen visar 1 kg mindre.
Efter att ha vägt mig 10 ggr om dagen har jag nu fastnad i att väga mig konstant. Såväl efter träning, efter jag har stoppat i mig ngt eller efter jag har kissat.
Ah, såhär är det att leva med en helvetes jävla ätstörning.
Tar upp all tid. Bara jag kunde vara nöjd med mig själv. Äta bättre och inte bry mig. Då skulle troligtvis min depression bli gradvis bättre. Men det är väl så här jag ska leva, antar jag.
Idag har jag dock ätit alldeles för mycket, ångest ångest och ännu mer ångest.
Efter att ha tryckt i mig lugnande, sömntablett och bantningpiller ska jag nu bädda ner mig och hoppas att morgondagen inte kretsar kring mat. Äter jag ngn ska jag straffa mig själv jävligt hårt. Hårdare än någonsin.
Godnatt!
Märks att min kropp inte gillar det då jag höll på att svimma ett antal gånger på träningen ikväll.
Men ska man gå ner i vikt så ska man. Inget som hindrar mig.
Ner går jag iaf, sakta men säkert.
Fick även reda på att mina världen i kroppen inte är helt stabila. Inte på en farligt låg nivå, men under normalvärldet.
Sen fick jag även reda på att jag ligger mer åt anorexi hållet än bulimi. Dock är jag inte så smal att jag kan räknas som anorektiker. Därför har jag nu fått diagnosen UNS.
Mitt viktmål sjunker för varje gång jag ser att vågen visar 1 kg mindre.
Efter att ha vägt mig 10 ggr om dagen har jag nu fastnad i att väga mig konstant. Såväl efter träning, efter jag har stoppat i mig ngt eller efter jag har kissat.
Ah, såhär är det att leva med en helvetes jävla ätstörning.
Tar upp all tid. Bara jag kunde vara nöjd med mig själv. Äta bättre och inte bry mig. Då skulle troligtvis min depression bli gradvis bättre. Men det är väl så här jag ska leva, antar jag.
Idag har jag dock ätit alldeles för mycket, ångest ångest och ännu mer ångest.
Efter att ha tryckt i mig lugnande, sömntablett och bantningpiller ska jag nu bädda ner mig och hoppas att morgondagen inte kretsar kring mat. Äter jag ngn ska jag straffa mig själv jävligt hårt. Hårdare än någonsin.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
