en värld utan färger

Igår kväll ville jag dö. Precis som alla andra kvällar. Men shit vad dåligt jag mådde. Hade inte Tove, Olle, Kalle och Gustav kommit hem till mig och överraskat så hade jag nog inte suttit här idag.
Dagen idag då, inte så mycket att hurra för direkt. Jag har varit allmänt konstig och svag. Personalen på praktiken har frågat mig stup i ett hur jag mår. Jag hatar när folk frågar och så vågar man inte säga som det är..

Förövrigt så somnade jag till när jag körde bil förut. Tur att Tove satt bredvid och skrek på mig.