en värld utan färger

Vi skulle bry oss mindre om vad andra tycker om oss om vi insåg hur sällan de faktikst gör det.

Detta citat läste jag idag. Det gav mig ett litet hopp och jag fick mod till att äta två mackor till lunch.
Var jätte nära på att åka hem för att spy upp det igen. Men nej. Jag trängde undan min ångest och just nu är jag faktikst ganska stolt. Vilket jag inte kommer vara om typ en timme. Men dock det iaf.

Jag sitter fastklistrad vid datorn hela kvällarna och läser bloggar där personer skriver om sin kamp mot anorexi och bulimi. Det är hemskt att se hur pass långt de har kommit i sin sjukdom. Allt går så fort. Om jag ska fortsätta i den här takten kommer jag snart va där jag med. Om jag redan nu inte är det..
Fick iaf ett brev hem idag där det stod att ätstörningsteamet skall kalla in mig så fort de får tid. Men jag kan få vänta i tre månader om jag har otur.

Ikväll skall jag spela innebandy, springa bort dom där mackorna jag åt till lunch.
Får se hur det går, får nästan kramp i benen så fort jag går upp för en trappa i skolan. Kroppen börjar demostrera.