en värld utan färger

Har så mycket tårar som behöver komma ut, men kan inte gråta. Det vill inte komma ut.
Som en människa inlåst i en skrubb, även om man vill så kommer man inte ut.
Det är så frustrerande och det leder till att jag får ångest som sedan resulterar i att jag får en ångestattack för att jag vet att jag inte kan göra något åt den jobbiga situationen.

Jag vill bli fri, fri från detta. Jag lever inte. Mitt lag har lagfest, jag ligger här hemma och deppar. Ingen ork. Hade jag haft en "bra period" så hade jag varit först på festen. Vad fan är det med mig? Lev livet. Nej nej, istället sover jag när jag inte jobbar för att undvika alla jävla fucking tankar.

Ikväll vill jag dö.