dags att möta "ana" på alvar kanske?

Värsta dagen på jobbet igår, fick ett jävla ångestanfall. Höll på att svimma, höll på att spy och höll på att bryta ihop totalt.
Idag var jag hos E, fick lite små skäll, annars var hon stolt över att jag kunnat hålla vikten över jul. Med mycket ansträngning så har jag lyckats äta 2-3 mål om dagen.
Dessvärre har det gått nerför nu dom senaste två dagarna. Min mage gör så injävlarns ont och kroppen gillar inte att jag börjat hoppa över två mål om dagen. Imorgon jobbar jag 7-20. Men lycka till dååra. Kommer dö.
Jag vill inte jobba, eller jo det vill jag, men inte fan orkar jag. Piss och blä.

Vanligtvis brukar man gå upp några hekton om dagen, men jag har lyckats gå ner under dagen. Woho lyckligtjej.se


cp liv

Jävla ångest som tar död på mig.
Lämna mig ifred förihelvete!
Pallar inte längre, kill me!

En 19 åring bör inte ha en sån här jävla depression, livet är orättvist.
Ätstörning visst, men depression, NEEEEEEEEEEEEJ!

Devil in me

Idag är min ätstörning sträng, fick endast dricka ett glas fruktsoppa till frukost och två knäckemackor till middag.
Ikväll ska det tränas innebandy, inte nog med att jag har stress städat mitt rum för att bränna kalorier hela dagen.

På dagens träning skall vi tydligen äta peppakakor och dricka julmust.
Jag tar med mig en appelsin och mufflar i mig den ist.

just så äre

Rätt jobbig sits att mamma vet om min ätstörning, hon tvingar i mig mat och tvingar mig att sitta vid henne minst 30 min efter måltid.
Inte får jag ta en promenad eller springa om dagarna, har dock lyckas övertala henne att fortsätta spela innebandy. Lyckas även smita ifrån några gånger om dagen då jag gör situps så jag får kramp i magen.

Jag har gått upp 1 kilo, panik, vill springa tills jag svimmar av utmattning.
Plus att jag vill ha/mååååste ha ett "spring band" men det kan jag ju glömma.

Livet leker helt enkelt.. hm.

smärtan rinner ut med blodet.

Igår hände det något med mig, tappade kontrollen i själva kontrollen som psyk säger.
Igår fick jag akutringa till min mentalskötare, grät grät och grät. Tillät även att hon skulle få prata med mamma.
Idag fick hon kläma in mig i hennes schema, då även mamma var med.
Känns piss att mamma numera kommer ha ständigt koll på vad jag stoppar i mig och hur mycket. Iaktagen.se.

Efter en helvetes dag är nu sista droppen fallen.
Jag har inte kontroll över något längre, inte ens maten som har varit mitt sätt att känna mig tillräckligt bra.
Antingen äter man för lite eller för mycket. Det är inte kontroll. Kontroll finns inte.

Efter att ha dränkt mig i ångestdämpande och sömntabletter hoppas jag på en lugn natt.
Hade inte jag haft behovsmedicin så hade jag tagit livet av mig.
Självskadebeteende är något jag aldrig haft, förens ikväll. Det känns så jävla mycket bättre efter man kuttat lite i sig själv.

Hoppas jag dör i sömnen, en vanlig död. Snälla gud, jag ber.
Har bett åt dig så jävla många gånger, men inte fan har jag blivit friskare för det. Nu ber jag, inte för att bli frisk, utan för att få komma upp i det blå.
Tack på förhand

HELVETE!!

Jag tappade kontrollen över maten, spydde och fortsatte att äta för att få bort den äckliga kännslan i halsen.
Idag är jag ett jävla missfoster, misslyckad och helt enkelt jävligt kass.
Idag vill jag inte existera. Vill bädda ner mig i sängen och bara sova bort helvetet.
FUCK!!!!!

långt inlägg

Ah men tjenna att jag trodde att jag kunde följa instruktionen på bantningspillren, att bara ta 1 tre gånger om dagen. Det slutar med att jag tar 2 tabletter tre gånger om dagen. Om inte mer.
Märks att min kropp inte gillar det då jag höll på att svimma ett antal gånger på träningen ikväll.
Men ska man gå ner i vikt så ska man. Inget som hindrar mig.
Ner går jag iaf, sakta men säkert.

Fick även reda på att mina världen i kroppen inte är helt stabila. Inte på en farligt låg nivå, men under normalvärldet.
Sen fick jag även reda på att jag ligger mer åt anorexi hållet än bulimi. Dock är jag inte så smal att jag kan räknas som anorektiker. Därför har jag nu fått diagnosen UNS.

Mitt viktmål sjunker för varje gång jag ser att vågen visar 1 kg mindre.
Efter att ha vägt mig 10 ggr om dagen har jag nu fastnad i att väga mig konstant. Såväl efter träning, efter jag har stoppat i mig ngt eller efter jag har kissat.

Ah, såhär är det att leva med en helvetes jävla ätstörning.
Tar upp all tid. Bara jag kunde vara nöjd med mig själv. Äta bättre och inte bry mig. Då skulle troligtvis min depression bli gradvis bättre. Men det är väl så här jag ska leva, antar jag.

Idag har jag dock ätit alldeles för mycket, ångest ångest och ännu mer ångest.

Efter att ha tryckt i mig lugnande, sömntablett och bantningpiller ska jag nu bädda ner mig och hoppas att morgondagen inte kretsar kring mat. Äter jag ngn ska jag straffa mig själv jävligt hårt. Hårdare än någonsin.

Godnatt!

dålig dag

Fyfan, jag hade gått ner ytterligare två kilo men efter några dagar då jag har haft " bra matdagar " så har jag gått upp dom kilona igen. JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR VAD JAG HATAR VÅGEN, SPEGELN, FETTET OCH ALLT.

Dålig dag, jobbig ångest. Hoppas jobbet kan få mig på andra tankar...

RSS 2.0