långt inlägg
Märks att min kropp inte gillar det då jag höll på att svimma ett antal gånger på träningen ikväll.
Men ska man gå ner i vikt så ska man. Inget som hindrar mig.
Ner går jag iaf, sakta men säkert.
Fick även reda på att mina världen i kroppen inte är helt stabila. Inte på en farligt låg nivå, men under normalvärldet.
Sen fick jag även reda på att jag ligger mer åt anorexi hållet än bulimi. Dock är jag inte så smal att jag kan räknas som anorektiker. Därför har jag nu fått diagnosen UNS.
Mitt viktmål sjunker för varje gång jag ser att vågen visar 1 kg mindre.
Efter att ha vägt mig 10 ggr om dagen har jag nu fastnad i att väga mig konstant. Såväl efter träning, efter jag har stoppat i mig ngt eller efter jag har kissat.
Ah, såhär är det att leva med en helvetes jävla ätstörning.
Tar upp all tid. Bara jag kunde vara nöjd med mig själv. Äta bättre och inte bry mig. Då skulle troligtvis min depression bli gradvis bättre. Men det är väl så här jag ska leva, antar jag.
Idag har jag dock ätit alldeles för mycket, ångest ångest och ännu mer ångest.
Efter att ha tryckt i mig lugnande, sömntablett och bantningpiller ska jag nu bädda ner mig och hoppas att morgondagen inte kretsar kring mat. Äter jag ngn ska jag straffa mig själv jävligt hårt. Hårdare än någonsin.
Godnatt!
dålig dag
Dålig dag, jobbig ångest. Hoppas jobbet kan få mig på andra tankar...
åååååååhhh
Just nu vill jag bara att E ( metalskötaren) ska svara, jag döööööööööör snart.
Fuck vad dåligt jag mår, tog 1 sek och pang så slog hjärtat i 1000 knop.
Usch vad jag hatar det. usch vad jag hatar min depression och usch vad jag hatar allt.
-
E på ätstörningsteamet som jag går hos kommer bli arg när hon får reda på det.
Men äsch, ska bara gå ner lite till. Dont worry ;)
Annars har jag varit ute och gått en sväng, åt några skedar yoghurt men mådde så illa så har inte fått i mig så mycket idag. Men det hehövs efter dessa dagar då jag ätit 2 mål om dagen.
Ikväll blir det innebandy träning. Woop woop.
Det är skillnad på att skratta och känna verklig glädje
Allting blir till nederlag och man är nära förtvivlan. Men samtidigt byggs på ett annat plan upp någonting som man själv kanske aldrig upptäcker.
Har så mycket tårar som behöver komma ut, men kan inte gråta. Det vill inte komma ut.
Som en människa inlåst i en skrubb, även om man vill så kommer man inte ut.
Det är så frustrerande och det leder till att jag får ångest som sedan resulterar i att jag får en ångestattack för att jag vet att jag inte kan göra något åt den jobbiga situationen.
Jag vill bli fri, fri från detta. Jag lever inte. Mitt lag har lagfest, jag ligger här hemma och deppar. Ingen ork. Hade jag haft en "bra period" så hade jag varit först på festen. Vad fan är det med mig? Lev livet. Nej nej, istället sover jag när jag inte jobbar för att undvika alla jävla fucking tankar.
Ikväll vill jag dö.
babbel
Älskar när man ställer sig på vågen och ser att man gått ner ytterligare.
Det är det enda som får mig att bli glad nu för tiden.
Sen mötet med läkaren så bestämmdes det att min medicin mot depression skall höjas. Sen fick jag ny sort av ångestdempande utskrivet då atarax inte har funkat.
Håller tummarna att något kan få mig på banan igen.
Hatar att leva så här..
Ikväll är det lagfest, men jag tänker inte dricka då det är så mycket kalorier i sprit skiten.
Eller så skiter jag i att gå, insolerar mig på mitt rum ist. Orkar inte träffa människor.
sometimes you just have to smile, pretend everything´s okay, hold back the tears and just walk away
Nu blir det 1,5 timmes träning. Skönt att få koppla bort alla tankar ett tag.
Och imorgon blir det två besök på psykiatrin. Först ätstörningsteamet sedan till en läkare som ska kolla om medicinerna funkar. Fick no, dom funkar inte!
jag pallar inte dessa tankar, inte idag..
..
träning
Nya blodprov och urinprov skall tas och jag skall genomgå en undersökning om vilken ätstörning jag egentligen har. Dom är nämligen inte säkra då mitt beteende med mat har ändrats rätt mycket.
Väger, puls och blodtryck tar min skötare varje gång jag är där. Alltså 1-2 gånger i veckan.
Det värsta är att jag inte får veta siffrorna.
Pallrar mig iväg till träningen och hoppas på ett intensivt pass :)
ingen träning? skiter väl jag i
Det känns ännu bättre att jag är så full i fan att jag har varit och tränat ändå.
I förrgår var jag några sekunder från att kollapsa, det gick bra trots allt. Aldeles för dålig på att äta. Vilket då resulterade till tränings förbud och en väldigt orolig skötare.
Men äh vafan, jag mår bra av att inte äta. Psykist och inte fysiskt dåra.
massor av fett
Igår åt jag ingenting på hela dagen, då menar jag verkligen ingen ting!
Drack endast ett glas vatten.
Idag tvingde mamma i mig frukost, sen tittade dom så konstigt på mig på jobbet då jag inte tog någon mat så var tvungen att ta lite. Bajs.
Jaja, träning ikväll blir det!
skriver av mig..
Ikväll orkar jag inte kämpa.
Jag har gråten i halsen men vägrar att släppa ut det.
Jag får inte väga mig och jag måste äta för mitt blodtryck var lågt sist jag var på psykiatrin.
Det går inte, jag måste väga mig och jag måste låta bli att äta.
Ångesten är för jävlig ikväll, jag står inte ut. Jag vill... jag vill bli frisk, från allt!
woho, har gått ner mer än vad jag hade önskat!!
Orkeslös, ledsen, dåligt humör och allmänt piss på livet.
Var hos ätstörningsteamet idag, har gått ner aldeles för mycket på två veckor så nu får jag inte väga mig längre.
Vilken tur att vi har våg hemma så hon inte vet att jag väger mig.
Värst av allt är att det har gått så långt nu att mamma måste komma dit. Då kommer hon be att mamma gömmer vågen. Då får jag väl köpa en egen som jag kan ha på mitt rum..
Åååååh. Och så måste jag kanske sluta träna på ett tag. ALDRIG I LIVET!!
hatar kännslan
Igår ställde jag mig på vågen och såg att jag gått upp två kilo, så nu är det bantningsdags igen.
Får se hur länge jag kan hålla det. Hoppas på månader iaf.
fet kossa
Kreta
Idag var det jobbigt och jag ville bara där ifrån.
Annars rullar livet på, farmor har demens och morfar börjar visa tecken på det. Mmm great..
Nu drar jag från Sverige ett tag, så jävla skönt!
kill me
Vill inte jobba imorgon, har ingen ork. Fuck, om jag bara hade mage till att ringa och "sjukanmäla" mig.
Tyvärr är jag en person som får så jävla dåligt samvete.
Men åååååååååh, min ångest är så jävla stor just nu. Värre än på länge..
mina händer har fastnat i marken, har svårt att ta mig loss.
Men ändå brister jag ut i gråt varje gång det händer något.
Men just det här beskedet hade jag inte väntat mig. Ingenting har varit så här tufft på länge.
Det finns dagar då jag finns vid liv bara för att livet är till att levas.
Andra dagar existerar jag inte ens, utan ligger gömd under täcket i hopp om att något gott ska hända.
Jag har inte insett att min liv ska vara så här, har inte grubblat i varför det är så här.
Istället låter jag mitt liv rinna ut i sanden. Gör inget åt det. Orkar inte ta tag i saken.