.

Depression är inget tecken på svaghet, utan ett tecken på att du har kämpat alldeles för länge


Brustet rep kan knytas ihop, men knuten sitter kvar.

Hatar kvällarna, hatar att ständigt ha ångest och hatar att jag nästan har tappat hoppet om att någonsin kunna bli fri från detta. Jag måste fortsätta. Jag vet att jag klarar det här, även fast det känns hopplöst.
Maten har gått bra, tills igår. Då jag föll tbx igen.
Ännu mer hatar jag att min psykolog har semester, VILL PRATA!!

skriver av mig

Som deprimerad får man ofta höra: "ryck upp dig, det blir nog bättre. Upp och hoppa". Men som deprimerad orkar man inte. Hade jag orkar så hade jag varit i ett annat stadie än vad jag är just nu.
Efter några veckor är man slutkörd, efter tre år är man så trött på livet att man inte orkar ta sig upp ur sängen.
Det här tar på krafterna något fruktansvärt.

Låt mig få klaga, låt mig få vara förbannad och låt mig få vara utmattad en tid. Det enda som jag behöver är kramar och närhet. Inget snack om hur jag mår. Vill helst inte prata om det.
Låt mig få tycka att jag är världelös, jag tycker det pga anledningar.
Tryck inte ner mig och säg inte emot då jag hatar mig själv. Det blir inte bätte, utan sämre.

Låt mig få vara ifred, låt mig få samla krafter. Det får ta den tid det tar. Bara jag lyckas ta mig upp för dessa tunga trappsteg någon gång. Och inte falla tillbaka som jag gjort gång på gång. Jag kommer att lyckas, men när är det ingen som vet.
Lyckas jag inte ta mig upp så lyckas jag komma till en helt annan värld, den jag drömt om länge. Paradiset.

sömnlösa nätter

Det värsta i mitt liv just nu (när jag mår så här jävla piss) är att inte ha NÅGON att prata med. Ingen att gråta vid då jag bara kan gråta utan anledning. Jag hatar det här. Jag hatar att må så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Jag behöver någon som jag kan ringa till när som.
Och nej, jag kan inte prata om såna här personliga saker med min mamma eller pappa. Har aldrig kunnat. Även fast jag älskar dom mer än något annat.

Jag orkar inte må dåligt. Jag pallar verkligen inte. Jag har kämpat tillräckligt. Ska det behöva vara så här?

Det värsta av allt är faktikst att jag inte längre har dig vid min sida. Det gör så ont. Jag behöver dig!


genom svårigheterna mot stjärnorna

Mina dagar går upp och ner, humöret detsamma.
Är trött på mina självmordstankar som ploppar upp titt som tätt.
Annars äter jag som vanligt. Har bara spytt 1 gång denna vecka. Bra jobbat.

Skall bli sjukt skönt att få komma ifrån Sverige!
Bara leva livet och skita i mina psykiska sjukdomar. Ska försöka iaf. Jag måste lära mig koppla bort det. Måste måste måste. Jag kan inte leva såhär!

Mamma, jag älskar dig!! <3

Det är inte ofta jag sitter och storbölar framför mamma, händer max 2 gånger på år. Men idag sprack det, jag grät så mycket att jag trodde jag skulle dö.
Kvällen slöt iaf bra, innebandy är det bästa som finns. Plus att jag fick en väldigt fin bok av mamma där det stod att hon älskar mig så himla mycket. Då grät jag en skvätt till.

Du kan bara dra åt helvete, hatar dig så fruktansvärt mycket! Och jag menar det. Jag skall ställa dig mot väggen!!!

varför finns vågen?

Igår var det dags för vägning, lika jobbigt varje gång.
Ångesten flyger på en från ingenstans.
Det var iaf ett givande samtal. Känns mycket bra att få prata med någon.

bra dagar gillar vi

kom på nu ikväll att jag glömt att ta mina tabletter. Vafan, är så jävla kass..
Ätandet har iaf gått bra eller det beror på vilken synvinkel man ser det på. En bra dag är då jag inte äter något, en bra dag för min psykolog är då jag äter minst tre gånger om dagen. Men iaf så åt jag en macka till frukost, en till lunch och lite kycklingpaj med massa sallad till middag.
Ingen ångest, eller ingen och ingen, inte sådär stark som den kan bli.
Idag har det alltså varit en bra dag :)

*

Gud så skönt det var att få prata idag. Det behövdes verkligen.
Det var lite segt i början, men när hon sedan berättade att hon såg hur dåligt jag mår så lossnade det och gråten satt tillslut i halsen.
Jag MÅSTE börja ta mina antidepressiva igen, det var en årder. Att jag inte har umgåts med någon i sommar och till o med skitit i mina tabletter var tydligen inga bra tecken. Plus att självmordstankar finns där varje kväll.
Så ja, får se hur det går med tabletterna. Känns nästan som att dom inte hjälper. Men jag vet inte.

En annan läxa jag fick var att äta tre mål om dagen. Alltså kloka mål och sedan någon frukt då och då.
Då kanske mina hetsätningar försvinner. Det vill jag ju, men jag hatar att känna mig mätt så där många gånger om dagen. Jag kommer få panik. Får väl försöka. Lovade trots allt henne.

hoppas jag vågar prata ut

Ikväll hade jag sån fruktansvärd ångest. Tog min puls och det var så hög att man nästan blev lite rädd..
Imorgon ska jag iaf till min psykolog som har haft semester i tre veckor. Ska bli jävligt skönt att få prata av sig.

Ingen förstår min smärta.
Varje gång slår hjärtat så hårt att det nästan hoppar ur.
Jag är trött på det här, trött på att behöva leva på detta sätt.
Ännu tröttare är jag på att jag alltid glömmer ta mina tabletter, mitt minne har blivit så dåligt.
Men det beror på alla dessa sjukdomar och tankar. Min tid går åt att tänka på annat än min medicin..


....

Är trött på min feta mage. Jag MÅSTE gå ner i vikt. Står inte ut.
Men jävligt jobbigt är det att inte äta. Det går inte. Damp.

thats it

Två dagar utan sån där fruktansvärd dödsångest. Fyfan vad skönt rent ut sagt!
Tyärr så hetsåt jag igår, fuck. Så idag fick det endast bli sallad till lunch/middag.

den största ensamheten är att inte finnas i någons tankar

Om jag inte ens orkar bry mig om mig själv, varför ska då andra bry sig?
Rätt logiskt faktiskt..
Jag saknar kuratorn på skolan, där kunde jag gråta ut om jag behövde. Nu har jag ingen att luta mig mot längre. Helt jävla ensam.


.

Tårar man inte gråter fryser till is i hjärtat!

tjock är ordet

Tjock tjock tjock tjock tjock.
Jag har blivit fet som fan, eller jag vet inte. Jag ser det, alla ser det säkert. Så jävla pinsamt.....

dålig dag

Jag står inte ut med mig själv..
Och jävligt dåligt går det med maten, jag äter fast jag inte vill. Jävla hunger, jag ska utrota dig!!


lättar på hjärtat

Hade glömt hur jävla underbart det är att spy upp all mat.
Det var ett tag sen, men ack att jag inte gör det oftare. Nästa månads to do lista: Spy efter varje måltid!

min egen kropp är min värsta fiende

Har knappt ätit något idag, men ändå har jag ångest och vill spy?
Men varför skulle jag spy nu lixom? All energi och fett och bla bla bla har redan kroppen tagit upp.
MEN.. JAG BEHÖVER SPY!!!
Jag har sagt det förut, men jag ska sluta äta, helt och hållet. Vet att det bara är önsketänkande och att det inte kommer gå. Men jag vill. Jag vill vara riktigt jävla äckligt smal.

Känns bra att jag ska upp om 6 timmar och jag kan inte sova. Lycka till miffo. Allt går så jävla bra för mig nu för tiden.

Fortsätt kämpa fortsätt kämpa. Jajaja, vafan är det jag håller på med egentligen! Hade jag inte velat bli frisk och få veta hur det är att må bra så hade jag inte levt i dagsläget ska jag tala om för er.

lägger mig gråtandes varje kväll

Draken lyfter i motvind!

Är allmänt jävla fucking trött på allt. Jag vill inte, orkar inte, tänker inte.
Jag kommer må så här hela livet ut. Jag kommer aldrig bli bättre. Det känns som det iaf.
Jag har försökt så många år nu och inte kommit någon vart.  
Snälla, jag ber till den där jävla gud som inte ens finns. GÖR MIG FRISK. FÖR JAG ORKAR INTE MER! Amen.

låten passar in jävligt bra på mig


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0