fan för allt
Egentligen ska jag skita i att äta. Ingen idé. Ingenting vill jag som vill.
Dum som jag är så tog jag mina tebletter till så jag kan inte gå och spy. Fuck it!
vill inte vara hungrig!
Fick nöja mig med ett glas vatten. Fick ljuga om att jag redan hade ätit.
Är redan hemma från skolan och är hungrig som en gris. Får ta något litet.
Om en stund skall jag ut och springa, tänker även ta en runda ikväll också.
blöden en så blöder alla
Kämpar för att nå mitt mål.
Målet som just nu känns som ett hål.
Det kommer ta mycket tid och kraft.
Men då kan jag sedan ge er andra min erfarenhet som jag haft.
Ni alla som varit till hands, ni ska få dela mitt liv med all världens glans.
bitter
Jag hatar att det finns mat, jag hatar att man blir tjock av allt man äter.
Varför kunde jag inte vara den som kan äta precis vad som helst hur många dagar i veckan som man vill utan att bli tjock. Önsketänkande.
Jag blir typ tjock av en makaron, fan inte okej!
Plus att mina slemhinnor är helt fucked upp efter allt spyande de senaste 1-2 månaderna.
Förövring har jag haft en sjukt bra helg!
behöver någon att prata med
Har iaf tagit tagit två olika sorters sömntabletter som jag hoppas kommer hjälpa inom kort.
Jag har inte hetsätit och inte spytt idag.
Har dåligt samvete, min mage är uppsvälld. Vilket bidrar till mer ångest..
Jag skulle ha spytt.. fan också.
Har hittat min behovsmedicin som varit borta. Den lär jag behöva nu i helgen då jag inte kommer kunna spy upp någonting. Och jag måste äta för annars kommer allt folk kolla konstigt på mig. Fan också. Nästa vecka blir det verkligen hårdbantning.
:(
det går att träna upp!
Jag fastade hela dagen tills ikväll då jag hetsåt, fick inget bra tillfälle att få upp det igen så nu är jag tjock.
Tjock tjock tjock. Slår vad om att dagens träningspass inte hjälpte ett skit.
Plus att jag glömde ta mina bantningspiller efter...
Jag kommer aldrig gå ner i vikt om det ska hålla på så här. Jag vill bli smal och fin!!!!!!
Jag hatar min hjärna, min depression och min bulimi. Jag vill bli frisk. Helt frisk. Nu på en gång. Jag vill vara som alla andra, kunna äta utan att få dåligt samvete och utan den där förjävliga ångesten man får. Inte nog med att jag får ångest av att jag mår dåligt, det förvärras så fort jag tänker på att jag inte kan hantera mig själv.
Jag säger bara en sak: Va nöjda för den ni är. Kämpa för att få så bra självförtroende som möjligt. Man kan aldrig ha för bra! Jag ska kämpa, tillsmanns med hjälp av psykologer. Men jag ska fan bli så pass frisk att jag kan känna kännslan av att vara nöjd över hur jag är och hur jag ser ut.
Jag vet att jag inte är tjock, innerst inne vet jag det. Men hjärnan tolkar något helt annat. Den fattar inte att jag är normalviktig. Visst jag har fett på min mage. Men vem fan har inte det lixom? Man ser det där lilla extra som ingen annan ser.
drömmer mig bort till en bättre värd
Vet varken ut eller in längre.
Att varje dag gå i svarta spår och leta efter ljuset, det tar på krafterna ska ni veta.
bilden får tala för sig själv
Springer fram och tillbaka, ut och in, upp och ner.
Inte ens att röka hjälper ikväll.
Ska trycka i mig sömntabletter. Annars blir det väl en 5 natt utan klok sömn. Hate it!
Och att jag har panik över de två redovisningarna jag har imorgon gör inte saken bättre..
Har iaf behållt maten jag ätit ikväll. Dock med kombination med bantningspiller. Hoppas dom funkar.
snälla kan jag inte bara så sova klokt ngn natt!
Ännu en till natt utan sömn.
Mellan 22 och 03 sov jag drygt en timme.
Hinner aldrig ippleva djupsömnen innan jag vaknar till igen.
Så det var upp inatt och leta efter lite piller sen kunde jag somna gott och vaknade vid 11 imorse.
Att jag sov bort halva skoldagen fick gå. Tog mig iaf till skolan på eftermiddagen.
Sitter och knaprar på en melonbit. Känns så jäkla mycket bättre än att ta en maka och äta, trots att jag är sjukt hungrig.
en helvetes dag rent ut sagt
Ångestattack, fint att få det i skolan.
Sprang iväg, tog en halvtimmes prommenad. Grät, grät och grät. Hade panik och ville bara sjunka genom jorden.
Samlade ihop mig och gick upp i klassrummet. Och självklart skall lärarna kommentara något, då utbrast jag i gråt igen. Pinsamt.
Var även vid kuratorn och pratade. Eller man kan väl inte direkt påstå att jag pratade. Orkade inte. Satt bara helt tyst och såg allmänt deppig ut. Jag har inget minne av vad vi har pratat om. Blackout.
Har inte fått i mig någon mat alls idag. Ikväll skall familjen iväg och äta, förutom jag. Orkar inte, vill bara vara hemma. Då kan jag passa på att hetsäta lite. Och sen slipper jag vara orolig att dom skall komma på mig när jag ligger halv död vid toan.
Har äntligen fått en ny tid till psykiatrin. Tänkte på det idag då jag mådde som värst. Nästa vecka ska jag dit, måste orka stå ut!
nu kan jag sova med gott samvete
Med småkramp i vaderna fortsatte jag utan att gå en endaste gång.
Maten som jag åt förut vill fortfarande komma upp. Men nej, jag ska försöka göra allt vad jag kan för att behålla den. Men snart blir ångesten för stor, trots att jag vet att jag har gjort av med alla kalorier som jag stoppat i mig under dagen.
Dagens "mat" :
Frukost/Lunch - En macka med smör och ost.
Middag - 3/4 grönsaker samt 1/4 spagetti med köttfärssås.
Vatten - ca 6 dl.
Nu ska jag fortsätta trycka i mig lite vatten.
nyvaken
Vill inte ens tänka tanken faktikst..
Sovit har jag också gjort för del delen. Varför kan jag inte hålla mig vaken på dagarna?
Man blir ju less på sig själv.
Positiv tjej.
Ny vardag, nya förutsättningar, nya möjligheter = nytt liv
Ge mig mod och ork till att våga leva.
Ge mig styrka och energi, så här ska inte mitt liv förbli.
Någongång kommer det vända, det vet jag, innerst inne.
fuck life
Fan vad jag hatar min depression.
Jag vill bara lägga mig ner och låta tårarna spruta.
Det värsta kommer på kvällarna. Jag önskar att kvällarna inte fanns.
Jag har suttit och kollat på sorliga videor på youtube.
Det gör inte situationen bättre. Så jävla korkad är jag.
Det enda positiva jag har att säga i detta inlägg är att jag har behållt all mat jag ätit idag.
Nej, en cigg för att kunna ta sig samman och göra något vettigt. Tex ut och springa som är urtråkigt...
potatismos och köttbullar
Åh nu är det mat. JAG VILL INTE!!!!
Jag har redan ätit så mycket idag. För mycket!
Ikväll får jag ta en springrunda. Allt vad jag kan.
jag hatar allt men jag hatar inget !?
Min svältperiod är över... Hade velat haft den lite längre.
Men min kropp väljer som den vill. Ingenting jag kan styra. Tyvärr.
Hade jag kunat bestämma över den hade jag varit frisk, hade aldrig insjuknat.
Men en dag skall jag bli frisk från detta. Det kan ni hänga i julgranen!
Jag hatar att se mig i spegeln. Jag hatar att det finns våg och jag hatar att det finns mat.
Eller egentligen inte. Eller jo, fast näe.
............
Jag vill aldrig mer spy, usch. Värsta omgången jag varit med om.
Hujedamig.
Varför ska just jag ha bulimi?
kan inte!!!
Hela eftermiddagarna går åt till att sova. Jag sover bort hela mitt liv känns det som.
Hur mycket jag än försöker hålla mig vaken så går det inte.
Ögonen vägrar. Kroppen vägrar.
Nu ska mamma och dom gå, great, då kan jag gå och spy utan att dom skulle höra.
Jag tror att mamma börjar fatta. När jag endast åt 3 köttbullar igår kollade hon konstigt på mig och sa; Men, du måste ju äta. Du har inte ätit klokt på flera dagar. Jag tror hon misstänker något... Fan!
Ikväll fick jag trycka i mig mer mat än vad jag ville bara för att få bort hennes misstänksamhet.
Åh nu gick dom. Nu får jag skynda mig, har gått 20 min sen jag åt. Ååååh fan också!
Jag kommer bli fet som en kossa..
äntligen!
Nyss var jag tvungen att ta lite yoghurt att äta, hungern tog över.
Har bestämmt mig för att behålla den. Får se hur det blir med maten ikväll.
Lutar åt att äta väldigt lite eller spy upp det.
våga tro, våga hoppas!
Detta citat läste jag idag. Det gav mig ett litet hopp och jag fick mod till att äta två mackor till lunch.
Var jätte nära på att åka hem för att spy upp det igen. Men nej. Jag trängde undan min ångest och just nu är jag faktikst ganska stolt. Vilket jag inte kommer vara om typ en timme. Men dock det iaf.
Jag sitter fastklistrad vid datorn hela kvällarna och läser bloggar där personer skriver om sin kamp mot anorexi och bulimi. Det är hemskt att se hur pass långt de har kommit i sin sjukdom. Allt går så fort. Om jag ska fortsätta i den här takten kommer jag snart va där jag med. Om jag redan nu inte är det..
Fick iaf ett brev hem idag där det stod att ätstörningsteamet skall kalla in mig så fort de får tid. Men jag kan få vänta i tre månader om jag har otur.
Ikväll skall jag spela innebandy, springa bort dom där mackorna jag åt till lunch.
Får se hur det går, får nästan kramp i benen så fort jag går upp för en trappa i skolan. Kroppen börjar demostrera.
