satte mig ner och skrev av mina tankar i en och samma text.
Sorg är något vi alla upplever,
alla hanterar det på olika sätt.
Hur pass uppriven man än är så förtjänar alla en hjälpande hand.
En hand som ger styrka och mod till att gå ett steg till.
Detta steg kommer förnya din kraft och hjälpa dig på traven till att orka ta ytterligare ett steg till.
Tillslut kommer man kunna ta sig fram på egna ben, utan ett handtag i bagaget.
Men för att uppnå detta måste man vilja kämpa, vilja leva och vilja tro på sig själv!
Just nu är inte jag i det stadiet, men det kommer, förr eller senare.
......
Usch vad jag hatar det!
Om inte jag kan få vara frisk, kan inte mamma få vara det iaf? Räcker väl att en i familjen har depression?
Hellre att jag har det än mamma, det enda jag vill är att alla i min närhet ska må bra!
Jag älskar min mamma! Önskar att jag hade förmågan att kunde berätta allt som händer med mig.
Att hålla masken dag in och dag ut är fan inte kul. Det tar på krafterna.
Jag vet inte hur jag ska klara av sommarjobbet i sommar, jag är så sliten och trött och vill helst bara vara för mig själv, i sängen. Det bästa stället att vara på då man inte mår bra.
Pratade med min psykolog, kunde bli sjukskriven om jag inte orkade. Men jag ska klara det!! Sjukskriven tänker jag inte bli!
Vi åt borta idag, ingen idé att kräkas nu när det gått nästan två timmar. Kroppen har redan tagit upp allt.... Helvete.
mhm precis!
Känns väldigt väldigt bra!
Det märks att kroppen inte orkar med träningspass när den inte får mat. Men äsch, ska den vara fin får den lida pin!
Nu ska jag ut och röka sönder min lungor! Hejsvejs.
vågen är min värsta fiende
Det gick bra på mötet. Slapp väga mig idag, men måste dock göra det på måndag då jag ska tillbaka.
Hade fått svar på mina prover jag tog igår. Det enda som inte stod rätt till var min urin. Hmm.
Allt annat var okej.
Ikväll ska jag ut och springa av lite dallrande fett! Nu låter det som att jag är värsta fettot, vilket jag inte är. Eller jo, fast nej. Jag tycker det.. eller rättare sagt, min hjärna!
jag ska väga mig ikväll, tills på måndag skall jag ha gått ner 3 kg!
fjärillar
Väga mig kommer dom också göra. Fan jag som har mest. Kommer väga som fan.. jag vill inte väga mig. Pinsamt.. Tänker inte äta något innan. Åt ingenting igår häller. Får hoppas på det bästa helt enkelt.
Förövrigt mår jag bra idag! Skall snart ta mina mediciner så humöret håller i sig.
mitt liv suger, ärligt talat.
Och det blir inte bättre av att jag inte kan äta, så mår illa av att ha ont i magen..
Mitt liv känns så jävla lyckat..! Men allt kommer bli bättre, förhoppningsvis.
trött och irriterad
Om en stund börjar jag jobba, helst skulle jag vilja ligga i sängen för mig själv hela dagen. Men jag vet att kvällen kommer bli bra, som varje gång jag jobbar.
grym kännsla!
Apprpå det så har jag ännu inte orkat tagit mig till lassis för provtagning. Får väl göra det i veckan..
mållös
Jag är ledsen, ledsen och förvirrad.
Jag kan inte sätta ord på hur jag känner. Hur mycket jag än försöker så går det inte.
Gråtfärdig konstant, tvingar tillbaka tårarna för att inte visa mig svag.
Nu måste jag ta medicin innan jag tar livet av mig, eller någe..
för jag har tagit studenten!
Jag har glömt att ta min medicin på över en vecka. Kanske därför jag är så blödig som jag är, gråter hela tiden så fort jag tänker eller kollar på bilder av min fantastiska klass. Vettihutton om jag vågar börja igen. Kommer ihåg hur det blev sist.. ångestattack. Och det är inte så värst trevligt. Man tror seriöst att man ska dö.
Jag har riktigt svårt att acceptera situationen.
Det är så jobbigt att jag helst vill försvinna.
Kommer inte orka med denna saknad. Den är redan så oerhört stark.
Jag måste skärpa mig, det kan väl inte vara så svårt att stå på egna ben?
Klarar andra det måste även jag klara det.
Jag vet att jag innerst inne är stark. Det gäller bara att få fram det. Och tro på sig själv.
Hur ska det bli att inte gå till skolan 5 dagar i veckan, att veta att jag alltid har folk som stöttar mig till 100%?!
Men vafan, nu gråter jag igen.. bäst att sluta skriva...
........
Tänkte att jag var värd en macka, men vad häner, jo hetsätning.
Kunde inte hålla mig längre, fick dåligt samvete och kräktes upp allt.
Lyckad tjej. Hetsätningarna kommer alltid när jag äter ensam. Hatar att ät bland folk, känns bara pinsamt, även om jag äter normalt. Äter aldrig i skolan, hoppade över tåtan lärarna bjöd på idag.
Varför beter jag mig så här? Pucko är ordet!
en värld fylld av hat, kärlek, glädje och sorg
Mitt liv är en gåta, fullt med motgångar som får mig att gråta.
Att ständigt falla till botten och ständigt ta sig upp, det är det värsta jag gjort.
Varje dag kämpar jag för ett bättre självförtroende, kämpar för att hålla mig vid liv.
Om jag hade vågat, då hade jag vid detta tillfälle haft frid.
Made by myself!
Ikväll har jag hemska tankar, ikväll vill jag bara dö.
Jag vill inte tänka tanken av att inte kunna ha dig så pass nära mig.
Jag har inte ork till att klara mig utan dig.
Jag vet att jag kan om jag bara vill, men just nu vill jag inte.
Jag behöver ha den där tryggheten som får mig att hålla benen raka, att orka andas och att orka tro på att under finns. Just nu finns ingenting, jag känner ingenting. Man ska väl vara glad över att ta studenten? Jag är bara ledsen och vill helst stanna kvar. Stanna kvar där jag har en trygg omgivning som stöttar mig vart jag än står på jorden.
Livet är tufft, det har jag erfarenhet av. Men så här tufft? Det hade jag ingen aning om för 4 år sedan.
Even when I go to sleep I still can hear your voice, And those words, I never will forget
Snart sätts min behandling igång. Ätstörningsteamet ringde mig och ville att jag skulle komma dit snarast möjligt. Så på tisdag fick jag en tid. Jag som hade räknat med tre månaders väntetid. Det har knappt gått två veckor sedan läkaren på psykiatrin skickade iväg alla dessa remisser.
Även diatisten ringde och om drygt två veckor skall jag dit.
Jag har faktikst behållt maten i drygt två veckor. Även fast det är svårt, men jag försöker. Hetsäter gör jag dagligen.. vilket verkligen inte är bra. Jag vill helst bli av med allt, vara tom i magen. Då har man koll på sig själv. Men jag antar att det här är ett steg till min tillfrisknad.
Jag vet att det kan ta lång tid innan jag blir frisk, men jag ska göra allt vad jag kan. Jag vill bli frisk, friskare än någonsin!
Heaven is a place nearby
So I won't be so far away
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I will ask you not to cry
I'll always be by your side
mitt mål
Det finns få studer vi uppskattar till max,
alltid något man kan peka och klaga på.
Varför inte bara acceptera livet som det är?!
Jo, för att man har så höga krav på andra och sig själv.
Misslyckas man med något litet känns hela livet förstört.
Har man haft en dålig morgon brukar hela dagen skita sig.
Jag vet varför, det är inställningen.
Jag ska försöka ändra på mitt beteende, mitt tänk om min negativitet. Jag ska bli en människa som sedan kan skryta om att man har tagit sig upp ur det djupaste hålet, den mörkaste världen. Jag ska bli bra! Inte bäst, men bra!
?
Det lilla jag har att säga är att jag har hätsätit hela jävla långa dagen. Fan.
varför ska bara vissa drabbas? gång på gång på gång
Att älska sig själv är inte lätt.
Jag undrar om man någonsin kommer vara nöjd?
När ska kroppen och hjärnan fatta att jag behöver fred!
Känns som att någon gnagar upp mig, inifrån och ut.
Detta liv tar död på mig. Jag vill inte, orkar inte, tänker inte.
Det jag är helt säker på är att på andra sidan är det så jävla mycket bättre än här i denna jävla värd!
söndag = studentbal!
Imorgon på jobbet hoppas jag att det är äcklig mat så jag inte VILL äta!
Jag är så jävla nervös, mina nerver spricker snart. Plus att mitt huvud har varit helt fucked up idag..
så jävla tjock är jag...
Fick i mig lite mat, men pommesen jag åt inatt blev för mycket, den kunde jag inte behålla.
Igår på psykiatrin fick jag träffa en läkare. Inom dom närmaste dagarna skall jag till sjukhuset och göra en massa prover. För att se hur pass illa mina värden är. Skall ta alla prover som går att tas. Kolla levern, blodsockret, blodplättarna, blodvärdet, ja ALLT verkligen.
Det blir nog bra.
Sedan ska jag få komma till ätstörningsteamet vilket kan ta några månader, även komma till en diatist och en special psykolog. Hon tyckte också att jag skulle gå hos sjukgymnast så jag kan lära mig att slappna av. Men det var jag inte helt med på. Vi får se vad det leder till.
Jag var tjock igår, jätte tjock, ser ut som en flodhäst. Fan vad jag ångrar att jag hade den klänning som jag hade- Alla såg mig. Buhu :(
kan inte allt bara vända snart? jag är trött på att må dåligt
En helvetes dag rent ut sagt. Kvällen blev inte ett dugg bättre.
Inte vill jag äta häller, åt lite youghurt till lunch.
Jag mår dåligt och vill åka långt långt här ifrån. Inte ha någon med mig, bara vara ensam och deppa.
Det värsta är att när jag är hemma så måste jag hålla minen. Hatar att visa för mamma när allt inte är som det ska.
Nu ska jag duscha så jag kan gråta ut, sen är det ciggen som är min räddning ikväll.
Ytterligare en dikt/text som jag själv har skrivit. Jag älskar att skriva.
Gråten sitter som klister i halsen.
Tårarna är jag inte värd,
Jag är inte värd detta liv.
Jag är värd något mycket bättre.
Någon så bra så att läpparna ler av sig själv, utan att behöva fejka.
Att fejka är fan inte modigt, men att kämpa vidare är det starkast en människa kan göra.
Jag ska kämpa så hårt att jag en gång kan vara stolt över mig själv!
great
Ikväll gick det rätt hyffsat att äta, förutom att jag alltid lyckas äta för fort..
Men det blev ingen riktig hetätning och jag åt inte alldeles för lite häller.
En bit lax med en halv tallrik grönsaker och 2 st sparrisar.
För vissa är det där kanske bara en fjuttig måltid. Men för mig räcker det för att få dåligt samvete.
När maten har lagt sig i magen så skall jag ut och springa.
Sprang igår också, men fick ont i mina benhinnor så det blev inte så långt.
Ikväll blir det en längre sväng!
