mina händer har fastnat i marken, har svårt att ta mig loss.
Men ändå brister jag ut i gråt varje gång det händer något.
Men just det här beskedet hade jag inte väntat mig. Ingenting har varit så här tufft på länge.
Det finns dagar då jag finns vid liv bara för att livet är till att levas.
Andra dagar existerar jag inte ens, utan ligger gömd under täcket i hopp om att något gott ska hända.
Jag har inte insett att min liv ska vara så här, har inte grubblat i varför det är så här.
Istället låter jag mitt liv rinna ut i sanden. Gör inget åt det. Orkar inte ta tag i saken.
.
Depression är inget tecken på svaghet, utan ett tecken på att du har kämpat alldeles för länge
Brustet rep kan knytas ihop, men knuten sitter kvar.
Maten har gått bra, tills igår. Då jag föll tbx igen.
Ännu mer hatar jag att min psykolog har semester, VILL PRATA!!
skriver av mig
Efter några veckor är man slutkörd, efter tre år är man så trött på livet att man inte orkar ta sig upp ur sängen.
Det här tar på krafterna något fruktansvärt.
Låt mig få klaga, låt mig få vara förbannad och låt mig få vara utmattad en tid. Det enda som jag behöver är kramar och närhet. Inget snack om hur jag mår. Vill helst inte prata om det.
Låt mig få tycka att jag är världelös, jag tycker det pga anledningar.
Tryck inte ner mig och säg inte emot då jag hatar mig själv. Det blir inte bätte, utan sämre.
Låt mig få vara ifred, låt mig få samla krafter. Det får ta den tid det tar. Bara jag lyckas ta mig upp för dessa tunga trappsteg någon gång. Och inte falla tillbaka som jag gjort gång på gång. Jag kommer att lyckas, men när är det ingen som vet.
Lyckas jag inte ta mig upp så lyckas jag komma till en helt annan värld, den jag drömt om länge. Paradiset.
sömnlösa nätter
Det värsta i mitt liv just nu (när jag mår så här jävla piss) är att inte ha NÅGON att prata med. Ingen att gråta vid då jag bara kan gråta utan anledning. Jag hatar det här. Jag hatar att må så dåligt att man inte vet vart man ska ta vägen.
Jag behöver någon som jag kan ringa till när som.
Och nej, jag kan inte prata om såna här personliga saker med min mamma eller pappa. Har aldrig kunnat. Även fast jag älskar dom mer än något annat.
Jag orkar inte må dåligt. Jag pallar verkligen inte. Jag har kämpat tillräckligt. Ska det behöva vara så här?
Det värsta av allt är faktikst att jag inte längre har dig vid min sida. Det gör så ont. Jag behöver dig!
genom svårigheterna mot stjärnorna
Är trött på mina självmordstankar som ploppar upp titt som tätt.
Annars äter jag som vanligt. Har bara spytt 1 gång denna vecka. Bra jobbat.
Skall bli sjukt skönt att få komma ifrån Sverige!
Bara leva livet och skita i mina psykiska sjukdomar. Ska försöka iaf. Jag måste lära mig koppla bort det. Måste måste måste. Jag kan inte leva såhär!
Mamma, jag älskar dig!! <3
Kvällen slöt iaf bra, innebandy är det bästa som finns. Plus att jag fick en väldigt fin bok av mamma där det stod att hon älskar mig så himla mycket. Då grät jag en skvätt till.
Du kan bara dra åt helvete, hatar dig så fruktansvärt mycket! Och jag menar det. Jag skall ställa dig mot väggen!!!
varför finns vågen?
Ångesten flyger på en från ingenstans.
Det var iaf ett givande samtal. Känns mycket bra att få prata med någon.
bra dagar gillar vi
Ätandet har iaf gått bra eller det beror på vilken synvinkel man ser det på. En bra dag är då jag inte äter något, en bra dag för min psykolog är då jag äter minst tre gånger om dagen. Men iaf så åt jag en macka till frukost, en till lunch och lite kycklingpaj med massa sallad till middag.
Ingen ångest, eller ingen och ingen, inte sådär stark som den kan bli.
Idag har det alltså varit en bra dag :)
*
Det var lite segt i början, men när hon sedan berättade att hon såg hur dåligt jag mår så lossnade det och gråten satt tillslut i halsen.
Jag MÅSTE börja ta mina antidepressiva igen, det var en årder. Att jag inte har umgåts med någon i sommar och till o med skitit i mina tabletter var tydligen inga bra tecken. Plus att självmordstankar finns där varje kväll.
Så ja, får se hur det går med tabletterna. Känns nästan som att dom inte hjälper. Men jag vet inte.
En annan läxa jag fick var att äta tre mål om dagen. Alltså kloka mål och sedan någon frukt då och då.
Då kanske mina hetsätningar försvinner. Det vill jag ju, men jag hatar att känna mig mätt så där många gånger om dagen. Jag kommer få panik. Får väl försöka. Lovade trots allt henne.
hoppas jag vågar prata ut
Ikväll hade jag sån fruktansvärd ångest. Tog min puls och det var så hög att man nästan blev lite rädd..
Imorgon ska jag iaf till min psykolog som har haft semester i tre veckor. Ska bli jävligt skönt att få prata av sig.
Ingen förstår min smärta.
Varje gång slår hjärtat så hårt att det nästan hoppar ur.
Jag är trött på det här, trött på att behöva leva på detta sätt.
Ännu tröttare är jag på att jag alltid glömmer ta mina tabletter, mitt minne har blivit så dåligt.
Men det beror på alla dessa sjukdomar och tankar. Min tid går åt att tänka på annat än min medicin..
....
Men jävligt jobbigt är det att inte äta. Det går inte. Damp.
thats it
Tyärr så hetsåt jag igår, fuck. Så idag fick det endast bli sallad till lunch/middag.
