-
HATAR!
Förövrigt var jag hos ätstörningsteamet idag. Jag såg tydligen väldigt sliten ut i kroppen.
MITT JÄVLA MONGO!!
De senaste dagarna har jag mått rätt så bra psykiskt, men ikväll fick jag bakslag.
Jag hatar mig själv så jävla mycket just nu.
Hur kunde jag glömma?
Spelar ingen roll hur mycket jag gråter över detta, jag är så jävla världelös. KILL ME, SNÄLLA!
halsfluss
Snacka om att man är rikttigt riktigt klen när man är sjuk. Satt och tryckte i mig mat även fast halsen gjorde så förbannat ont. Åt, grät, drack, åt och grät. I denna cirkel höll det på hela tiden.
Ikväll ska jag och min toma mage bara ligga i sängen och ha det bra. Sa jag bra? Det blev lite fel. Vi ska ha det dåligt!
livet leker
Det bästa är iaf att jag inte kan äta något, vatten är det enda jag får i mig, typ. Bantniiiiing!
fuck it
Meningen med denna blogg var egentligen att jag bara skulle få skriva av mig. Att ingen skulle hitta denna. Men besökare är ju alltid trevligt!
Det jag skulle säga var iaf att jag är världens dåligaste människa. Jag har hållt mig så länge men ikväll brast det. Jävla hetsätning. Inte nog med det, jag är fortfarande jävligt hungrig och jävligt sugen på något.
Kill me!
.
Låt mig få gråta - det gör så ont.
Be mig inte glömma - det vore att förneka.
Säg aldrig att tiden läker alla sår - skorpan rivs lätt upp.
Be mig inte vara stark - jag har förlorat allt.
Hjälp mig hitta meningen - jag finner ingen.
Säg inte att du förstår - om du inte själv drabbats.
Ord är överflödiga - räck ut en hand, möt mig i sorgen
första mötet är avklarat
Samtalet var givande och vi båda kom fram till att jag inte är i det stadiet att kunna ändra på mina matvanor. Inte än. Hon berättade att det är viktigt att verkligen vilja ändra på något innan man börjar. Och att det är jag som är bollen och hon planket.
Fick även klart för mig varför jag alltid är så rastlös och orolig när jag inte ätit något.
Och för att se hur pass lågt mitt blodtryck var så fick jag sätta mig på golvet och resa mig hastigt. Det gick inge vidare om man säger så..
Har iaf varit och köpt naturdiet, mellanmål, som jag skall äta ist för mat. Det vet hon inte om men det blir nog bra.
Ikväll ska jag träna skiten ur mig!
.......
I don't know what to do, I'm always in the dark.
Texten får tala för sig själv.
Tappar andan varje gång jag söker luft.
Vill tillbaka till ett liv igen. Har försökt så många år och tro mig, jag försöker än.
Letar efter meningen, meningen med allt.
Snälla, släpp mig fri. Sudda bort min depression och låt mig få leva livet igen.
Tar ett steg åt sidan, låter vägen gå utan mig.
Kanske att jag fortsätter någon gång, men jag vägrar att gå den själv!
ingen energi..
Det bästa är iaf att jag gott och väl sprang av de tre mackor och äpple jag ätit idag. Great.
Maten går bra, eller hur man nu ska säga. Äter inte så mycket. Max ett mål om dagen och kanske någon frukt eller något annat litet när hungern tar över.
Det känns mycket bra. Men jag vet att jag tyvärr inte kan hålla detta så länge. Hätsätningen brukar komma efter några dagar. Då går det inte att hålla tbx hur mycket man än vill.
?
Är varken glad eller ledsen. Varken pigg eller trött. Jag är helt tom.
Jag vet ingenting längre. Ingenting.
Tårar är orden hjärtat inte kan säga
Har tappat all ork.
Allt är utsuget.
Vill helst inte finnas till.
Tänk er en vackrare värld, ett bättre liv,
Hur mycket lockar inte det egentligen?
Det finns så mycket man vill, så mycket man borde, så mycket man inte vågar.
Jag ska en vacker dag sluta kämpa, sluta andas och sluta vara.
There's a fire starting in my heart
Mamma väger snart lika mycket som jag då hon gått ner över 20 kilo. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH.
Jag måste gå ner, aldrig i livet att hon ska väga lika mycket som mig. Det funkar bara inte!
Jag är sjukt stolt över henne, men nej, jag ska väga mindre än henne. Punkt slut.
Idag är det en riktigt dålig dag, jag mår skit och ska fasta hela dagen. Inte äta ett skit. Imorgon ska jag väga mig hos ätstörningsteamet. Känns ännu mer förjävligare.
Jag säger det igen, jag hatar mitt liv. Hatar allt. Känner mig ledsen och vilsen inombords.
Hur ska min arbetskollega reagera när jag inte kommer äta något? Hoppas det är riktigt äcklig mat så jag kan skylla på det. Då kommer jag ändå inte vilja äta, vilket jag kommer göra om det är god mat.....
längtar som bara den
Dålig matdag heltenkelt.
Annars mår jag bra, ytterst lite ångest just nu. Men känner att klumpen börjar växa i magen så får ta en behovs tablett innan det blir allt för jobbigt.
Nästa tisdag åker familjen iväg, då kan jag äta och spy hur mycket jag vill. Eller inte äta alls om jag känner för det.
Fyfaaaaan vad skönt!
jävla skit!
Mamma störde mig mitt i spyandet. Kunde inte avsluta.. känns förjävligt rent ut sagt.
Nu ska jag gå och deppa sönder.
ingenting är så svårt som detta
Blir tvungen till att äta mat ist för att hoppa över det. Suck. Har ätit två mackor idag, det räcker gott och väl.
Är inte ens hungrig.
Plus att jag har slutat röka så jag är inte på världens bäst humör. Och så har jag ätit lite chocklad. Varför åt jag det ens? Pucko. Jag vet hur jag känner efteråt. Men ibland tar suget över helt enkelt.
Försvinna, försvinna dit man hör hemma.
Dit vill jag en vacker dag.
Där man slipper smärtan, slipper tänka, slipper känna.
Allt gör så förbannat ont. Allt.
ett rop på hjälp
Är helt slut efter alla kännslor som bubblat upp under kvällen.
När jag är så här borde jag åka in till psyk. Det har jag blivit tillsagd. Men gör jag det? Nej, utan låter det gå så långt att jag nästan gör något riktigt dummt.
Promenaden och tårarna släppte ut allt och nu ska jag ta sömntabletter så jag kan sova.
Har dessutom gått ner 0,7 sedan igårmorse! Weeei. En aning gladare.
broken inside
Vet inte om jag vill leva eller dö.
Min kropp fortsätter att vandra dag efter dag, fången i min egen kropp.
Jag är säker på att det finns något bättre än detta. Något mer världefullt att leva för.
Drömmer mig bort från den gråa verkligheten, till en ljusare tid, en ljusare värld.
Med slutna ögon, bortkopplad från verkligheten gräver jag mig fram i tunneln under jorden.
Den hemska tunnel många slipper vandra i.
Det enda som lever i min kropp är hjärtat som stampar på i vanlig takt.
Ögonen faller ihop och pressar fram en eller kanske till och med två tårar.
Snart ska jag finna min väg, min väg som ska ta mig upp till toppen.
jag hatar mitt liv!
Jag mår inge bra. Ledsen innåt och sprallig utåt. Precis så är det.
Min själ gör så förbannat ont just nu. Jag vill dö. Bort från allt.
Det hela blir inte bättre av att man bor hemma där dom tvingar en att äta.
Jag ska seriöst ut och springa tills jag tuppar av. Jag är fet, fet, fet, fetare än fetast.
Jävla piss. Men först ska jag spy!
satte mig ner och skrev av mina tankar i en och samma text.
Sorg är något vi alla upplever,
alla hanterar det på olika sätt.
Hur pass uppriven man än är så förtjänar alla en hjälpande hand.
En hand som ger styrka och mod till att gå ett steg till.
Detta steg kommer förnya din kraft och hjälpa dig på traven till att orka ta ytterligare ett steg till.
Tillslut kommer man kunna ta sig fram på egna ben, utan ett handtag i bagaget.
Men för att uppnå detta måste man vilja kämpa, vilja leva och vilja tro på sig själv!
Just nu är inte jag i det stadiet, men det kommer, förr eller senare.
......
Usch vad jag hatar det!
Om inte jag kan få vara frisk, kan inte mamma få vara det iaf? Räcker väl att en i familjen har depression?
Hellre att jag har det än mamma, det enda jag vill är att alla i min närhet ska må bra!
Jag älskar min mamma! Önskar att jag hade förmågan att kunde berätta allt som händer med mig.
Att hålla masken dag in och dag ut är fan inte kul. Det tar på krafterna.
Jag vet inte hur jag ska klara av sommarjobbet i sommar, jag är så sliten och trött och vill helst bara vara för mig själv, i sängen. Det bästa stället att vara på då man inte mår bra.
Pratade med min psykolog, kunde bli sjukskriven om jag inte orkade. Men jag ska klara det!! Sjukskriven tänker jag inte bli!
Vi åt borta idag, ingen idé att kräkas nu när det gått nästan två timmar. Kroppen har redan tagit upp allt.... Helvete.
mhm precis!
Känns väldigt väldigt bra!
Det märks att kroppen inte orkar med träningspass när den inte får mat. Men äsch, ska den vara fin får den lida pin!
Nu ska jag ut och röka sönder min lungor! Hejsvejs.
vågen är min värsta fiende
Det gick bra på mötet. Slapp väga mig idag, men måste dock göra det på måndag då jag ska tillbaka.
Hade fått svar på mina prover jag tog igår. Det enda som inte stod rätt till var min urin. Hmm.
Allt annat var okej.
Ikväll ska jag ut och springa av lite dallrande fett! Nu låter det som att jag är värsta fettot, vilket jag inte är. Eller jo, fast nej. Jag tycker det.. eller rättare sagt, min hjärna!
jag ska väga mig ikväll, tills på måndag skall jag ha gått ner 3 kg!
fjärillar
Väga mig kommer dom också göra. Fan jag som har mest. Kommer väga som fan.. jag vill inte väga mig. Pinsamt.. Tänker inte äta något innan. Åt ingenting igår häller. Får hoppas på det bästa helt enkelt.
Förövrigt mår jag bra idag! Skall snart ta mina mediciner så humöret håller i sig.
mitt liv suger, ärligt talat.
Och det blir inte bättre av att jag inte kan äta, så mår illa av att ha ont i magen..
Mitt liv känns så jävla lyckat..! Men allt kommer bli bättre, förhoppningsvis.
trött och irriterad
Om en stund börjar jag jobba, helst skulle jag vilja ligga i sängen för mig själv hela dagen. Men jag vet att kvällen kommer bli bra, som varje gång jag jobbar.
grym kännsla!
Apprpå det så har jag ännu inte orkat tagit mig till lassis för provtagning. Får väl göra det i veckan..
mållös
Jag är ledsen, ledsen och förvirrad.
Jag kan inte sätta ord på hur jag känner. Hur mycket jag än försöker så går det inte.
Gråtfärdig konstant, tvingar tillbaka tårarna för att inte visa mig svag.
Nu måste jag ta medicin innan jag tar livet av mig, eller någe..
för jag har tagit studenten!
Jag har glömt att ta min medicin på över en vecka. Kanske därför jag är så blödig som jag är, gråter hela tiden så fort jag tänker eller kollar på bilder av min fantastiska klass. Vettihutton om jag vågar börja igen. Kommer ihåg hur det blev sist.. ångestattack. Och det är inte så värst trevligt. Man tror seriöst att man ska dö.
Jag har riktigt svårt att acceptera situationen.
Det är så jobbigt att jag helst vill försvinna.
Kommer inte orka med denna saknad. Den är redan så oerhört stark.
Jag måste skärpa mig, det kan väl inte vara så svårt att stå på egna ben?
Klarar andra det måste även jag klara det.
Jag vet att jag innerst inne är stark. Det gäller bara att få fram det. Och tro på sig själv.
Hur ska det bli att inte gå till skolan 5 dagar i veckan, att veta att jag alltid har folk som stöttar mig till 100%?!
Men vafan, nu gråter jag igen.. bäst att sluta skriva...
........
Tänkte att jag var värd en macka, men vad häner, jo hetsätning.
Kunde inte hålla mig längre, fick dåligt samvete och kräktes upp allt.
Lyckad tjej. Hetsätningarna kommer alltid när jag äter ensam. Hatar att ät bland folk, känns bara pinsamt, även om jag äter normalt. Äter aldrig i skolan, hoppade över tåtan lärarna bjöd på idag.
Varför beter jag mig så här? Pucko är ordet!
en värld fylld av hat, kärlek, glädje och sorg
Mitt liv är en gåta, fullt med motgångar som får mig att gråta.
Att ständigt falla till botten och ständigt ta sig upp, det är det värsta jag gjort.
Varje dag kämpar jag för ett bättre självförtroende, kämpar för att hålla mig vid liv.
Om jag hade vågat, då hade jag vid detta tillfälle haft frid.
Made by myself!
Ikväll har jag hemska tankar, ikväll vill jag bara dö.
Jag vill inte tänka tanken av att inte kunna ha dig så pass nära mig.
Jag har inte ork till att klara mig utan dig.
Jag vet att jag kan om jag bara vill, men just nu vill jag inte.
Jag behöver ha den där tryggheten som får mig att hålla benen raka, att orka andas och att orka tro på att under finns. Just nu finns ingenting, jag känner ingenting. Man ska väl vara glad över att ta studenten? Jag är bara ledsen och vill helst stanna kvar. Stanna kvar där jag har en trygg omgivning som stöttar mig vart jag än står på jorden.
Livet är tufft, det har jag erfarenhet av. Men så här tufft? Det hade jag ingen aning om för 4 år sedan.
Even when I go to sleep I still can hear your voice, And those words, I never will forget
Snart sätts min behandling igång. Ätstörningsteamet ringde mig och ville att jag skulle komma dit snarast möjligt. Så på tisdag fick jag en tid. Jag som hade räknat med tre månaders väntetid. Det har knappt gått två veckor sedan läkaren på psykiatrin skickade iväg alla dessa remisser.
Även diatisten ringde och om drygt två veckor skall jag dit.
Jag har faktikst behållt maten i drygt två veckor. Även fast det är svårt, men jag försöker. Hetsäter gör jag dagligen.. vilket verkligen inte är bra. Jag vill helst bli av med allt, vara tom i magen. Då har man koll på sig själv. Men jag antar att det här är ett steg till min tillfrisknad.
Jag vet att det kan ta lång tid innan jag blir frisk, men jag ska göra allt vad jag kan. Jag vill bli frisk, friskare än någonsin!
Heaven is a place nearby
So I won't be so far away
And if you try and look for me
Maybe you'll find me someday
Heaven is a place nearby
So there's no need to say goodbye
I will ask you not to cry
I'll always be by your side
mitt mål
Det finns få studer vi uppskattar till max,
alltid något man kan peka och klaga på.
Varför inte bara acceptera livet som det är?!
Jo, för att man har så höga krav på andra och sig själv.
Misslyckas man med något litet känns hela livet förstört.
Har man haft en dålig morgon brukar hela dagen skita sig.
Jag vet varför, det är inställningen.
Jag ska försöka ändra på mitt beteende, mitt tänk om min negativitet. Jag ska bli en människa som sedan kan skryta om att man har tagit sig upp ur det djupaste hålet, den mörkaste världen. Jag ska bli bra! Inte bäst, men bra!
?
Det lilla jag har att säga är att jag har hätsätit hela jävla långa dagen. Fan.
varför ska bara vissa drabbas? gång på gång på gång
Att älska sig själv är inte lätt.
Jag undrar om man någonsin kommer vara nöjd?
När ska kroppen och hjärnan fatta att jag behöver fred!
Känns som att någon gnagar upp mig, inifrån och ut.
Detta liv tar död på mig. Jag vill inte, orkar inte, tänker inte.
Det jag är helt säker på är att på andra sidan är det så jävla mycket bättre än här i denna jävla värd!
söndag = studentbal!
Imorgon på jobbet hoppas jag att det är äcklig mat så jag inte VILL äta!
Jag är så jävla nervös, mina nerver spricker snart. Plus att mitt huvud har varit helt fucked up idag..
så jävla tjock är jag...
Fick i mig lite mat, men pommesen jag åt inatt blev för mycket, den kunde jag inte behålla.
Igår på psykiatrin fick jag träffa en läkare. Inom dom närmaste dagarna skall jag till sjukhuset och göra en massa prover. För att se hur pass illa mina värden är. Skall ta alla prover som går att tas. Kolla levern, blodsockret, blodplättarna, blodvärdet, ja ALLT verkligen.
Det blir nog bra.
Sedan ska jag få komma till ätstörningsteamet vilket kan ta några månader, även komma till en diatist och en special psykolog. Hon tyckte också att jag skulle gå hos sjukgymnast så jag kan lära mig att slappna av. Men det var jag inte helt med på. Vi får se vad det leder till.
Jag var tjock igår, jätte tjock, ser ut som en flodhäst. Fan vad jag ångrar att jag hade den klänning som jag hade- Alla såg mig. Buhu :(
